|
Till vänster kan du välja att läsa om vad hänt de första åren
i gödslingsintervallsförsöken (Resultat) eller titta på stamvedsproduktionen
(produktion), näringsinnehåll i barr (barranayser) och vilket gödselgivor
(gödselgiva) de olika behandlingarna har fått.
Gödslingsintervallsförsöken
 Sammanlagt
fem försök har lagt ut under 2001 och 2002 där man ska testa hur olika
gödslingsintervall påverkar produktionen, läckaget och ekonomin. Försöken ligger
i Dalarna, Värmland, Gävle, Kalmar och Jämtland (gula fyrkanter i figuren).
Försöket i Dalarna ligger i närheten av Grängshammars
gård i Borlänge kommun. StoraEnso är markägare för försöksområdet. Försöket i
Värmland ligger i närheten av Åsens gård i Mölnbacka. Även här är StoraEnso
markvärd. Försöket i Gästrikland ligger i Gävles södra utkant (Valbo). Korsnäs
AB är markvärd för försöket. Försöket i Kalmartrakten ligger 20 km norr om
Kalmar i Ebbegärde. Sveaskog är markägare i Ebbegärde. Försöket i Bräcke, där
SCA skog är markvärd, är ett närmast identisk försök med försöken i Grängshammar,
Mölnbacka, Gävle och Ebbegärde. Dock har försöket i Bräcke inga slam och askled.
Målet med gödslingsintervallsförsöken är
att besvara följande frågor:
1)
I de tidigare näringsoptimeringsförsöken har man, för att undvika läckage
till grundvattnet, reglerat näringsstatusen i träden genom att tillföra relativt
små doser av näringsämnen årligen. I praktiskt skogsbruk blir årlig gödsling ett
alltför arbetsintensivt skötselprogram. Däremot kan gödsling vartannat eller
vart tredje år vara ett tänkbart alternativ. Kan man kan erhålla samma
tillväxteffekt om man gödslar med något eller några års mellanrum?
2)
Om man gödslar med något eller några års mellanrum krävs det att man
tillför större näringsgivor för att kunna bibehålla den maximala
produktionsnivån. Detta kan öka risken för läckage till grundvattnet, vilket man
måste förhindra så att gödslingen inte medför några negativa miljöeffekter. En
kärnfråga blir hur man ska anpassa näringsgivan vid olika gödslingsintervall
utan att det sker läckage till grundvattnet.
3)
Den maximala produktionsnivån och risken för läckage påverkas bland annat
av ståndorten, det antropogena nedfallet av kväve och omgivande miljöfaktorer.
Dessa faktorer måste beaktas för kunna anpassa den regionala planeringen och var
i Sverige intensivodling lämpar sig bäst. Fältförsök med god geografisk
spridning, som studerar dessa faktorers inverkan på produktionsnivån och
läckagerisken, skulle vara av mycket stort värde för den strategiska
planeringen.
4)
Det är svårt att finna avsättning för samhällets restprodukter och i ett
framtida kretsloppssamhälle kan båda aska och slam användas som ersättning för
eller komplement till konventionella gödselmedel. Bara tillförsel av aska eller
pelleterat slam i mindre mängder ger inga eller ringa tillväxteffekter, så
därför bör slam kompletteras med framför allt kväve medan aska både med kväve
och fosfor (eventuellt magnesium). På detta sätt skulle tillförseln bli
lätthanterligare och lönsam för skogsbruket, vilket kommer öka intresset för
spridningen. Den praktiska tillämpning av slam och asktillförsel testas i dessa
försök.
Huruvida tillväxteffekten
påverkas av olika gödslingsintervall går att studera genom praktiska fältförsök,
med ett antal olika försöksled (figur 2), exempelvis (i) gödsling varje år, (ii)
gödsling vartannat år, (iii) gödsling vart tredje år, (iv) slam+komplettering,
(v) aska+komplettering och (vi) ingen gödsling alls (referens).
 Försöksleden
C:
Kontroll
F1:
Fastgödsling varje år (50-100 kg N / år + de andra ämnena i bestämda kvoter till
N)
F2:
Fastgödsling vartannat år (100-150 kg N / vartannat år + andra ämnen i bestämda
kvoter till N)
F3:
Fastgödsling vart tredje år (150-200 kg N / år + andra ämnen i bestämda kvoter
till N)
A+NP:
Askgödsling vart femte år och NP-gödsling (och eventuellt Mg) vartannat år som i
F2-ledet
S+N:
Slamgödsling vart femte år och N-gödsling vartannat år som i F2-ledet
             
    
Figur 2.
Försöksdesign av praktiska fältförsök med näringsoptimering.
Produktionen av stamved
mäts för dessa sex olika försöksled och jämförs sinsemellan. På så sätt kan man
kvantifiera den praktiska potentialen och avgöra hur mycket den skiljer sig från
den potentiella. Ett minikrav för statistiska beräkningarna är att de sex
försöksleden upprepas 3 gånger (6 försöksled x 3 upprepningar = 18 ytor).
Gödsling utförs i hela parcellen (50 x 50 m = 0.25 ha). Tillväxten i de olika
försöksleden studeras genom återkommande mätningar av diameter och höjd.
Diameter och höjd mäts enbart på de ”inre” ytorna (31.6 x 31.6 m = 0.1 ha). Det
är praxis att använda kantzoner (se figur 2) för att förhindra kanteffekter
mellan behandlingarna. Försöken utformas i övrigt på ett så enkelt sätt som
möjligt så att de kan skötas extensivt. Näringstillförseln bestäms av
näringstillståndet i barren, där näringsstatus kontrolleras genom årlig
provtagning och analys av barr. Kvävehalten i barren avgör hur stor kvävegivan
ska bli per hektar. Därefter anpassar man de andra näringsämnen i förhållande
till kvävet. Barrprover från varje försöksled tas varje höst för att kunna
anpassa gödselgivan påföljande vår. Markvattenprovtagning av markvattnet sker
med hjälp av undertryckslysimetrar (modell P80) som installeras under rotzonen.
På så sätt kan eventuella läckage till grundvattnet detekteras, så att
näringsgivan kan korrigeras vid nästa gödslingstillfälle. För att minimera
analysarbetet inskränks provtagningarna till de årstider när flödena är stora,
dvs vår och höst. Slam och askgödsling sker vart femte år medan kompletteringen
med N respektive N+P sker vartannat år för att efterlikna F2-ledet. | 
