Asa

Näringsoptimeringsförsöket i Asa (57º08’N, 14º45’E, 225-250 m öh) lades ut 1987 i ett ungt granbestånd i Småland. Syftet med experimentet är att demonstrera granens potentiella produktionsförmåga under givna klimatförhållanden, då varken näringsämnen eller vatten är tillväxtbegränsande faktorer. Inget läckage av näringsämnen får dock ske till grundvattnet vid näringstillförseln. Försöksområdet planterades 1975, med tvååriga barrotsplantor av okänt ursprung, efter avverkning och harvning. I början av experimentet (1987) var medelhöjden 3.5 meter, diametern i brösthöjd 39 mm och antal stammar per hektar ca 2400. Jordartstexturen är sandig-moig morän och områdets produktionsförmåga skattades i försöksstarten (1987) som en G34 (övre höjd vid 100 år) baserat på ståndortsegenskaperna (Hägglund och Lundmark, 1977).

Två olika näringstillförselbehandlingar är inkluderade i försöket. I det ena behandlas granbestånden med en balanserad näringsgiva där alla växtnäringsämnen är lösta i vatten (IL) och sprids ut med ett bevattningssystem varje dag under juni-augusti. I det andra ges samma mängd näringsämnen som i det näringsbevattnade ledet men i fastgödselform (F). Näringsgivan ges årligen i början av juni. Även behandlingsled med bara bevattning (I) och helt obehandlade (C) granbestånd är inkluderade i försöket för att kunna särskilja vattnets med näringsämnenas effekt på tillväxten. Näringsgivans mängd och sammansättning baseras varje år på näringsanalyser av barr och markvatten. Bevattningsbehovet (IL och I) styrs av att man försöker bibehålla markvattnet mellan fältkapacitet och ett deficit på 10 mm. Alla behandlingar är upprepade fyra gånger (se figur 1) och varje behandlingsyta är 50 x 50 m. Sammanlagt är försöksområdet 4 hektar stort.

Figur 1. Asa försöksområde. Huvudexperimentet består av obehandlade ytor (K), bevattnade (B), årlig fastgödselgiva (F) och daglig gödsling i kombination med bevattning (NB). Andra behandlingar är kvävegödsling i kombination med vedaska (A).

Asa har ett kall-tempererat klimat med relativt milda vintrar med en medeltemperatur på ca –1.5 ºC. Marken kan periodvis vara tjälad under vintern men markprofilen är oftast tinad tidigt på våren. Vegetationsperiodens längd, dvs dagar då luftens medeltemperaturen är varaktigt över +5 ºC, är lång med ca 190 dagar och medeltemperaturen under denna period är ca 11.2 ºC. Årsmedeltemperaturen på Asa är 5.3 ºC. Årsnederbörden är ungefär 680 mm, där ca 410 mm faller under vegetationsperioden. Dock överstiger vanligtvis avdunstning nederbördsmängden under vegetationsperioden, vilket innebär att vattenbrist kan råda under tillväxtsäsongen. Mängden solstrålning under vegetationsperioden är ca 2700 MJ per m². Är du intresserad av mer klimatdata från Asa, så se länk till vänster.

Stamvolymproduktionen var lika de första åren för de obehandlade (röda staplar) och bevattnade (blåa staplar) bestånden (figur 2). Däremot ökade produktionen betydligt då de erhållit en komplett näringsgiva antingen i form av en årlig fastgödselgiva (gula staplar) eller daglig gödsling i kombination med bevattning (gröna staplar). Efter 1992 fick även bevattningen en effekt på stamvedsproduktionen, eftersom den ständigt ökade barrmassan också ökade efterfrågan på vatten. Idag är den årliga produktionen för obehandlade ytor 17 m³ per hektar, bevattnade 19 m³, fastgödslade 28 m³ och gödsling i kombination och bevattning över 33 m³ per hektar. Vissa IL-ytor växer med 38 m³ per hektar och år.

Figur 2. Årlig stamvolymproduktion i unga granbestånd i ett vatten- och näringsoptimeringsexperiment i sydöstra Sverige (Asa). Behandlingarna var obehandlade ytor (röda staplar), bevattnade (blåa staplar), årlig fastgödselgiva (gula staplar) och daglig gödsling i kombination med bevattning (gröna staplar). Vedaska + kväve (orange staplar) som bör mer ses som ett rent kvävegödslingsled eftersom aska bara har tillförts en gång 1987.

Vid ökad volymtillväxt hos barrträd ökar andelen försommarved i förhållande till sensommarveden. Detta innebär att vedens densitet (kg / dm³) minskar. Därför kan man inte direkt översätta volymökning till torrsubstansproduktion. På Asa har densiteten för de gödslade bestånden minskat med 10-15%. Om man tar densitetsminskningen med i produktionsberäkningarna blir ökningen av stamvedsproduktionen (torrsubstans) för bestånd som enbart bevattnats ca 6%, fastgödslade 50% och gödsling i kombination med bevattning 90%.

I början av försöket tillförde man 100-75 kg kväve per hektar och år men har sedan 1993 gått ner till 50 kg. Sammanlagt har man tillfört 1000 kg kväve men man har också tillfört andra makro- och mikronäringsämnen under tiden (se tabell 1). Under 2001 har man dock detekterat ett kväveläckage på de näringsbevattnade ytorna. Anledningen till detta är att granskogsbeståndet i Asa har slutit sig och att man får en naturlig näringscirkulation då barren börjar trilla av, så har man övergått till mer extensiva gödslingsintervall med gödsling vart tredje till femte år. Under 2002-2004 så har man inte gödslat i försöket och läckaget har upphört på de näringsbevattnade ytorna.

Tabell 1. Tillförd mängd i kg per hektar för de olika makro- och mikronäringsämnena under perioden 1987-2004 för näringsbevattnat (övre tabell) och fastgödslat (undre tabell).