Det gamla Fiberskogsprogrammet

Fiberskogsprogrammets första etapp avslutades 2001-06-30. Målsättningen med programmet är att ta fram ett underlag för hur intensivodling ska bedrivas i praktiken. För att studera olika aspekter vid intensivodling bestod Fiberskog av sju delprojekt med separata mål. Målen för de olika delprojekten blev i stor utsträckning uppfyllda under första etapperioden. Här följer en översiktlig redovisning på vad man kom fram till i de olika projekten. Du kan även ladda ner exkursionsrapporten för mer utförlig information eller praktiska rekommendationer.

Delprojekt 1 (Skoglig planering)

I projektet utarbetades metoder för att avgöra var intensiv, traditionell och extensiv skogsodling skall bedrivas. Exempel på faktorer som vägdes in i planeringen är ägandeförhållanden, markens produktionspotential, skogstyp, arrondering, förutsättningar att bevara biologisk mångfald på landskapsnivå, risk för negativa miljöeffekter, markens belägenhet i relation till industri samt riskhantering (storm, rotröta, frost etc.). I projektet arbetade man med fallstudieområden. I en studie (Asa fallstudien) drogs slutsatsen att biologisk mångfald gynnades mer effektivt ifall hänsynen koncentrerades till speciella områden istället för generell hänsyn på all mark. Produktionen av virke och det ekonomiska utbytet blev detsamma oavsett ifall koncentrerad eller utspridd hänsyn praktiserades. Projektet visade också att produktionsoptimering vid gödsling varje år troligen inte är ett ekonomiskt lönsamt alternativ medan gödsling vart annat eller vart tredje år kan vara mycket lönsamt. Det är därför viktigt att kunskapen om tillväxtreaktionen på produktionsoptimering utvidgas till att gälla även system med glesare gödslingsintervall.

Delprojekt 2 (Styrning av näringsoptimering vid intensivodling)

Tidigare och pågående försök med näringstillförsel anpassar man näringsgivan genom barranalyser och markvattenprovtagningar för att uppnå optimal vitalitet och produktion, utan att läckage sker till grundvattnet. I den praktiska tillämpningen måste man förenkla analysförfarandet så att man minimerar analyserna. Nuvärdesberäkningar, där intensivodling har jämförts med traditionell skogsskötsel, visar att gödslingsintervallet har en stor betydelse för den totala ekonomin. För att optimera både produktion, miljö och ekonomi bör man gödsla vartannat eller vart tredje år under ungdomsfasen istället för varje. Kan man kan erhålla samma tillväxteffekt med ”vanliga” gödselmedel om man gödslar med något eller några års mellanrum? Om man gödslar med något eller några års mellanrum krävs det att man tillför större näringsgivor för att kunna bibehålla den maximala produktionsnivån. Detta kan öka risken för läckage till grundvattnet, vilket man måste förhindra så att gödslingen inte medför några negativa miljöeffekter. En kärnfråga blir hur man skall anpassa näringsgivan vid olika gödslingsintervall utan att det sker läckage till grundvattnet. När beståndet väl är slutet och en del av barren börjar trilla av, uppstår troligen en naturlig näringscirkulation som minskar behovet av gödselmedel. Därför kan gödsling exempelvis vart femte år räcka. Antagandet är baserat på uppskattningar av näringsupptag i träden och barrförna från näringsoptimeringsförsöken. Val av mark lämpliga för intensivodling och praktiska rekommendationer utarbetades inom projektet (för mer information se länk ”rekommendationer” till vänster).

Delprojekt 3 (miljöeffekter av näringsoptimering)

Mätningar av profiler av markvattenhalt, vattenpotential och klimatdata beräknades markvattenflödet med hjälp av modeller, vilket sedan har kombinerades med resultat från näringsanalyser av markvatten för att kvantifiera eventuella näringsläckage. På detta sätt kan även läckage av tungmetaller detekteras. Näringsläckaget från de led där man tillför näringsämnen skiljer sig inte från de obehandlade. En preliminär slutsats är att nedlagd jordbruksmark i sydöstra Sverige med högt antropogent nedfall av kväve (ca 20 kg N per hektar) klarar en näringstillförsel på mer än 50 kg N per hektar och år. I dagsläget kan gödselgivan sannolikt höjas utan att läckage uppstår, på längre sikt är det dock osäkert. På Flakaliden och Asa har man följt näringsläckaget under snart 15 år och trots att man har gödslat med mer än 1000 kg N (+ de andra näringsämnena) per hektar under dessa år har läckaget varit ytterst marginellt. Markförändringar orsakade av näringstillförseln har bland annat orsakat en markant bördighetsuppbyggnad på Flakaliden och Asa. På Hjuleberg är det ännu för tidigt att ge några säkra indikationer vad det gäller markförändringar.

Delprojekt 4 (Näringsoptimeringsförsök på bördig mark)

Etableringen och driften av det nya fältexperimentet på nedlagd åkermark i Hjuleberg gick helt enligt planerna. Ett problem var den stora mängden slam som skulle ut inledningsvis i de relativt täta bestånden. Trots den naturligt mycket höga produktionsförmågan på Hjuleberg gav näringstillförseln en produktionshöjning från 6 m³ per hektar och år på de ogödslade till 10 m³ på de gödslade, utan att något läckage har skett till grundvattnet. Delprojektet uppskattade produktionspotentialen för intensivodling i Sveriges olika landsändar med hjälp av klimatdata från SMHI, produktionsdata från gamla och pågående försök, samt grundläggande produktionsfysiologiska förhållanden. Omloppstidens längd är ju nära sammanknuten med tillväxthastigheten och därför kommer omloppstiden att förkortas kraftigt ifall man tillför näringsämnen. Även omloppstiden uppskattades därför vid intensivodling med hjälp av produktionstabeller för gran från både Sverige och utlandet. Även tillväxtförloppet under omloppstiden har estimerats, vilket är av intresse för exempelvis tidpunkten för gallring och avverkning som i sin tur har en avgörande för det ekonomiska utfallet i nuvärdeskalkyler.

Delprojekt 5 (Intensiva etableringsmetoder på bördig mark)

Projektet studerade metoder för att minimera de negativa effekter av vegetationskonkurrens på tillväxt och överlevnad och hur de kan motverkas med hjälp av olika markbehandlingsåtgärder. Herbicidbehandling kommer inte att behövas för att minska vegetationstrycket, mekaniska markberedningsmetoder är fullt tillräckliga. Det har också visats att minskad vegetation runt plantan är minst lika viktig för att minska risken för sorkskador som för att öka plantornas tillväxt. På vegetationsrikta marker kan det vara nödvändigt med djupbearbetning för att motverka rot- och fröogräs. Ytterligare en slutsats är att det behövs radikala markberedningsmetoder (djupplöjning) för att åstadkomma långsiktiga produktionshöjningar. De långsiktiga tillväxteffekterna av föryngringsåtgärder åstadkommes genom att näringskapital som är bundet i organisk form i marken frigörs via ökad mineralisering samt genom att plantornas/trädens rotningsdjup ökar i den luckrade marken.

Delprojekt 6 (Modeller för torrsustansproduktion, vedstruktur och fiberegenskaper vid näringsoptimering och fiberskogsodling)

Inom ramen för Fiberskog har näringsoptimerade försök analyserats m.a.p. fiberdimensioner (cellväggstjocklek, radiell och tangentiell fiberdiameter), densitet och mikrofibrillvinkel. Utifrån detta kan belystes spännvidden eller åtminstone övre gränsen för effekterna som intensiv gödsling och därmed tillväxtökning kan ge på fibrerna och den kvistfria veden. Upplösningen möjliggör också skattningar av distributionerna för de olika egenskaperna. Med hjälp av mätningar på fler nivåer i stammen har man dessutom fått underlag för att göra en uppskattning av fiberdimensionernas distribution i stammen och modeller för torrsubstansproduktionen för dessa extrema material. Dessutom har kemiska analyser av material från Flakaliden gjorts av finska forskare (som också mätt fiberdimensioner).

Delprojekt 7 (Tillväxt och miljöeffekter vid gödsling med pelleterat slam)

Slamtillförsel gav positiva effekter på trädtillväxt i många försök och tillväxteffekterna har i regel varit jämförbara med motsvarande mängd handelsgödsel, räknat i kväve-ekvivalenter. Slamtillförsel verkar öka markhorisontens pH-värde och kvävemineraliseringen. På lång sikt även fosformineraliseringen. Nitratutlakningen efter slamtillförsel är starkt relaterad till slamgivan. Generellt verkar det som att vid höga engångsgivor av slam på 15-20 ton per hektar (motsvarande ca 750 kg N / hektar) ger oacceptabla nitrathalter i avrinnande vatten. Pelletterna innehåller högre koncentrationer av vissa tungmetaller än koncentrationerna i skogsmarkens naturliga organiska material. Vid enstaka och måttliga doser slam är ökningarna i marken mycket små, men ifall en successiv anrikning kan ske i mark-växt-svamp-djur-systemet vid upprepad tillförsel har man för lite kunskap om idag.